Jungman Jansson (1888-1920)
Dan Andersson 1917

 

Hej å hå, Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden
sista natten rullat undan och Constantia ska gå.
Har du gråtit med din Stina, har du kysst din mor på kinden
har du druckit ur ditt brännvin, så sjung hej å hå!

 

Hej å hå, Jungman Jansson, är du rädd din lilla snärta
ska du bedraga däj, bedraga däj och för en annan slå?
Och som morgonstjärnor blinka, säj, så bultar väl ditt hjärta
vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå!

 

Hej å hå, Jungman Jansson, kanske ödeslotten faller,
ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Söderhaven blå?
Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller
han är hårdhänt, men hederlig, så sjung hej å hå!

 

Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama,
medan åren siktas långsamt över tinningarna grå.
Kanske glömmer du din Stina för en sup i Jokohama
det är slarvigt, men mänskligt, så sjung hej å hå!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta är en av Dan Anderssons mest välkända dikter.
Den trycktes i Albert Engströms tidning Strix den 26 september 1917
och publicerades därefter 1922 i Efterlämnade dikter.

Dikten är en av de  få som Dan Andersson själv har tonsatt.

 

Dan Andersson efterbearbetade ofta sina dikter.
Till exempel ändrades  ”västan” till ”stormen”,

”fallande koraller” blev ”trasiga koraller”

och ”en snaps i Jokohama” blev en ”sup i Jokohama”.

 

I original (enligt Wikipedia) var det inte en snaps utan ett fnask i Jokohama

och inte sitter Jansson på en farm i Alabama utan

”kanske äger du som gammal en negress i Alabama”

men detta ändrades av någon när visan skulle spelas in på grammofon.